Genetiska faktorer för DAO-brist
Det är uppenbart att genetik är en av de faktorer som orsakar DAO-brist. I samma familjeenhet delar dess medlemmar denna brist och många kroniska patologier som hittills har betraktats som “ärftliga”.
Den genetiska sekvensen för DAO-enzymet finns i ett fragment som ligger på kromosom 7 (7q34-q36) i det mänskliga genomet och består av 5 exoner och 4 introner.
Det har upptäckts många skillnader i sekvensen av exoner och introner i denna gen som beror på deras genetiska polymorfism. Enligt uppgifter från National Center for Biotechnology Information (NCBI) finns det totalt 85 varianter av en enkel nukleotidpolymorfism (SNP) som är lokaliserade och identifierade i den mänskliga genen för DAO-enzymet (AOC1). 17 av dessa SNP:er finns i exonerna, varav 7 ger ersättning av aminosyror, vilket är kandidater för att orsaka förändringar i enzymets metaboliska kapacitet.
Av alla polymorfismer som hittats i sekvensen av genen AOC1 ger tre av dessa polymorfismer (med referens: rs1015611, rs1049742 och rs1049793) låg enzymaktivitet i metabolismen av histamin.
Classification of variants according to the recommendations of the American College of Medical Genetics and Genomics according to nomenclature of HGVS.
Bärare av denna polymorfism uppvisar lägre DAO-aktivitet än individer som inte är bärare, och skillnaderna mellan deras enzymaktivitetsnivåer är signifikanta. Studier visar att dessa polymorfismer som är relaterade till en funktionsnedsättning förekommer med en frekvens på cirka 10 %, vilket särskilt drabbar kvinnor.
Andra polymorfismer med ersättning av aminosyror som studerats i DAO-genen visar inga förändringar i dess enzymatiska aktivitet. Däremot har det förknippats med varianten p.T16M en ökad risk för överkänslighet mot NSAID (Nonsteroidal anti-inflammatory drugs), som har föreslagits som en biomarkör för kliniskt svar på behandling för dessa läkemedel.
Farmakologiska faktorer vid DAO-brist
“Naturliga livsmedelsprodukter är komplexa blandningar av kemiska ämnen, varav många ännu inte har någon definierad roll i människans näring. De flesta ämnen utan känd näringsfunktion som förekommer i produkter som vi normalt använder verkar inte ha några skadliga effekter, eller så förekommer de i så små mängder att de inte utgör någon fara för människors hälsa. Under vissa omständigheter kan dessa ämnen dock ha skadliga effekter som måste beaktas. Vissa kända ämnen som finns i fermenterade livsmedel är inte giftiga hos normala personer, men de kan bli det när den person som konsumerar livsmedlet behandlas med vissa läkemedel som kan ändra deras metabolism i organismen.”
– 1981, Francisco Grande Covián, spansk läkare och forskare. Han arbetade främst inom området näring och biokemi och var grundare av och första ordförande för det spanska näringslivssällskapet.
Det finns en uppsättning läkemedel som är inblandade i bristen på eller den låga aktiviteten hos enzymet diaminoxidas. De blockerar eller hämmar enzymer som är involverade i metabiliseringen av histamin, DAO i synnerhet, eller frigör endogent histamin. Detta är en mycket stor risk, eftersom över 90 läkemedel har rapporterats vara inblandade, varav många används i stor utsträckning. Det har uppskattats att 20 % av befolkningen använder något av dessa läkemedel, vilket ökar risken för att drabbas av symtom eller patologier som härrör från histaminackumulering.
Vid patologier som migrän kan en effekt av konsumtionen av dessa läkemedel vara en kronifiering av symtomen, eftersom de flesta läkemedel som skrivs ut för att lindra effekterna av sjukdomen är DAO-hämmare eller endogena histaminfrisättande läkemedel.
Några av de rapporterade läkemedlen är: analgetika, antidepressiva medel, antirheumatiska medel, antiarytmiska medel, antiarytmiska medel, antihistaminer och mukolytika, bland annat, varvid de sistnämnda används särskilt hos barn.
Fatologiska faktorer vid DAO-brist
DAO-brist tycks vara vanligare i befolkningen med inflammatoriska tarmsjukdomar.
Ulcerös kolit och Crohns sjukdom, patologier som orsakar DAO-brist, övervakas alltid när man genomför kliniska studier som rör endogen histaminackumulering. När man delar upp patienterna i kontroller och patienter med DAO-brist brukar man normalt utesluta personer med inflammatoriska tarmsjukdomar.
DAO-brist har också påvisats i postoperativa tarmar, vilket också ses efter kemoterapibehandlingar. Diaminoxidas är huvudsakligen lokaliserat i tunntarmen och om slemhinnan minskar, minskar också enzymproduktionsområdet.
Hos Crohns sjukdomspatienter (CD), där DAO-aktiviteten i tunntarmen är minskad med 50 % jämfört med den friska populationen, har man observerat en högre återfallsfrekvens av sjukdomen efter kirurgi (främst hos dem med låg enzymaktivitet). Därför kan DAO vara en användbar markör för att förutse risker för återfall eller komplikationer vid CD.
